När jag reste i USA, New york, Long Island. Så fick jag mycket uppmärksamhet. Över förväntningarna, folk skulle prata med mig här och där. Jag var i Hamptons. Tyckte det blev överdrivet, men tydligen var det populärt att vara etnisk svensk i Hamptons. jag får inte på långa vägar sådan uppmärksamhet i Sverige.

En person frågade varför jag inte bara flyttade till USA med tanke på min goda engelska och mina personliga egenskaper. Han ansåg mig vara en person som snabbt tillägnar mig den nya kulturen och hade tjänat mycket på att bli medborgare i USA. Till skillnad från alla där som inte kan engelska eller klarar av anpassa sig till landet.

Vad är er erfarenhet av att befinna er i USA som etnisk svensk? Utifrån hur ni blir bemött.

Som afro-svensk har jag både bra och dåliga erfarenheter av USA, i Hamptons blev jag utsatt för rasism medans i East Harlem så blev jag behandlad som vem som helst.

Oakay, intressant är att han som sade jag skulle passa in i USA, i Hamptons var just en sådan där svart person. Han bodde där iaf och jag hälsade på där, vi drack öl. Han sade till mig att du blir bättre behandlad här i NY för att du är vit. Jag trodde/tror på han. Jag lärde mig att vit hudfärg är utomlands en fri biljett till att bli bättre bemött i diverse situationer. Det är märkligt hur just den saken, hudfärg får oss att ses som en viss peson med fördelar vi kanske inte gjort oss förtjänt av.

Jag har varit i Harlem som etnitskt vit, blev behandland bra. Jag är inte rädd! Finns bra människor där.

Jovars... jag och maken hade BRUTALA problem i New York med dricks men knepet blev att bara fråga dom som jobbade där och förklara att vi kom från en plats där dricks inte var en stor grej överlag.

Mina erfarenheter är väl tvådelad beroende på vart jag varit. Hänger man med "I'm Swedish!" folk vars farmorssysterskusin flyttade dit på artonhundratalet så är det förjävlig.
Harlem var otroligt gött. Har aldrig snackat så mycket skit med så många människor! Samma med lilla Syriska tanten som drev ett tvätteri nära där vi bodde och som nog trodde att vi var totalt efterblivna som inte kunde tvätta våra egna kläder eftersom ingen av oss använt ett tvätteri innan.

Mina erfarenheter som yngre när jag hälsade på släkt som BARA hängde med andra svenskättlingar var förjävligt. Men det kan ha att göra med dom jag besökte och deras kompisar förstås. Väldigt mycket vilda försök att prata Svenska med mig vilket inte funkade så bra, och väldigt mycket åsikter om "Svensk mat och Svensk kultur" fast typ sån mat och kultur som kunde vart påhittad av nån i Ulan Bator runt 1920 som aldrig besökt Norra Europa.

När jag berättade att en av mina bästa vänners familj hemma inte var ursprungligen Europeer var det som om jag hade satt eld på lokalen...

Ojoj. Ja, det är en väldig skillnad på vem du pratar med och vart du är i NY. Så tyckte jag det var iaf. Falska personer, genuina personer. etc, etc, etc. Jag tror på vad du säger. En sade till mig i NY (Southampton): Det beror på vart du är, ifall folk är trevliga eller inte.

Det brukar bli lite skillnad om man väl flyttar dit. Plötsligt går det från att du är en skönt exotisk och lite spännande lirare till att du är någon slags invandrare. Inte att dom ser dig som en konstig "babbe". Men amerikaners medfödda uppfattning om att USA utan tvekan är det bästa landet i världen gör att det finns ett lager av att invandrare är där "...for a better life". Alltså i klarspråk något slags snylteri i någon bemärkelse.

Jag upplever nu inte att detta är påtagligt i vardagen egentligen. Men det kan bli lite konstig stämning vid exempelvis politiska diskussioner runt lunchbordet. Att turister har synpunkter på deras lagstiftning eller president kan uppfattas som lite gulligt charmigt. Om däremot en invandrare har synpunkter kan det lätt landa i frågeställningen om hur man kan ha mage att ha åsikter alls när du kommit hit "for a better life" från vad det nu är för skitland du kommer ifrån (om det inte är USA är det ett skitland).

Har du dessutom ett jobb där så har du ju tveklöst snott ett jobb från någon stackars amerikan som nu förmodligen är arbetslös. Så du ska mest vara kåt, glad och tacksam.

Men nja, jag upplever nu inte detta som något riktigt problem. Jag menar bara att det faktiskt är en skillnad på bemötande som turist och att bo och arbeta i landet. Alla som inte är infödda amerikaner har enligt jänkare kommit till landet för att åtnjuta ett bättre liv. De begriper inte att lägsta nivån av existensminimum på bidrag, och förmodligen boende av soc, i Sverige är långt mycket bättre än att flippa burgare på donken i Los Angeles. Ingen svensk har i modern tid tagit sig till USA för a better life som luffare. Som knegare är faktiskt omständigheterna lite sämre än om du hade bott och arbetat i Sverige. Exempelvis A-kassa och fri sjukvård. Och man kan inte få sparken på en kvart i Sverige.

På det hela taget är det absolut jättetrevligt och oproblematiskt att bo i landet. Men att du minsann inte är amerikan kommer ligga lite som en våt filt över tillvaron. Du behöver inte lukta på filten, men den finns där.

Jag har alltid blivit väldigt väl bemött där, de verkar uppskatta blonda, grova svenska vikingar med ordentlig skäggväxt!

Ni som blivit dåligt bemötta, kanske inte är riktiga svenskar...

Jag reste genom hela usa från Hawaii till new york 1990.
Vita var mycket trevliga och hjälpsamma hela tiden.
Svarta träffade jag inte i vänskapliga möten utan dom var mest kriminella, tiggare och fulla elaka kärringar som tilltalade mig på gatorna och busstationen osv.
Antar att det var mycket spänningar på den tiden bland svarta.

Tja fast biased confirmation är ju inte nödvändigtvis alltid verklighetsförankrat. "Jag blir ofta väl bemött ute på stan. Jag bär alltid keps. Alltså måste det bero på kepsen" är inte så vetenskapligt. Din hudfärg gör nog mest skillnad beroende på vart du befinner dig i USA. Icke-vita uppskattar verkligen inte blonda helvita individer i någon större utsträckning. Skägg gör varken till eller från. Los Angeles består exempelvis bara av knappt 30% vita invånare. Där kan det faktiskt vara en fördel att vara lite latino eller asiat jämfört med helvit och blond. Det innebär inte att man automatiskt blir dåligt bemött för att man är blond och har skägg. Men chansen att bli ännu mer väl bemött där är faktiskt större om man är latino, och ännu ännu större om du pratar spanska.

Rent allmänt blir man väl som turist bemött som man förtjänar. Är man artig, trevlig och beter sig som folk så är det väl närmast självklart att man blir väl bemött. Det har nog inte så mycket med din hårfärg eller skägg att göra. Jag ville bara belysa att USA är ett hyfsat stort land där attityden kan variera rätt rejält. Det finns t om områden i USA där du näppeligen är särskilt välkommen som blond vit snubbe. Exempelvis stora delar av Miami där demografin är hispanics som inte ens talar ett ord engelska.

Utöver det finns det ju red states med helvita ultrakonservativa nationalister som inte alls är så förtjusta i icke-amerikaner hur jävla blond och blåögd man än är. Som en kamrat en gång sa, man vet att det är dags att dra fort som fan om du är på ett roadhouse i South Carolina, när någon kliver fram och frågar "You ain't from around here, are you boy?".

Mycket bra beskrivning. Jag kan tycka att detta stämmer väl. Nu har jag rest mycket i Östeuropa och även där är svenskar generellt relativt väl ansedda. Är man bara artig och trevlig och tar det lugnt när man pratar så går det fint. Sen är jag av åsikten att om man läser på om landet och regionen man ska åka till så blir livet mycket enklare. Som såna enkla saker som dricks, hur man beter sig om man står i kö, hur man hälsar, vilken matkultur som råder, vad som anses som ohövligt, vad som anses som artigt osv. Detta tar ofta inte långa stunden att sätta sig in i, men väl på plats så underlättar det enormt mycket att ha kännedom om hur det i stort fungerar i samhället.

Nu har jag ju rest mycket i jobbet, men även där så underlättar det enormt mycket att ha lite koll på hur det fungerar i samhället du ska till. Jag har i princip aldrig haft några bekymmer när jag reser, vare sig privat eller i arbetet. Jag har fått mycket beröm för att: "dig kan man ju skicka vart som helst och det blir aldrig några bekymmer". För mig handlar det att jag dels är intresserad av hur det fungerar på andra ställen än i Swedistan, och att jag tänker att kunskap är nyckeln till framgång.

Jag blir riktigt förvånad men även bestört hur kollegor ibland kan åka någonstans och fan knappt klara av det mest basala som hur man bemöter människor i landet. Jag kan fatta Conny som bott utanför Grums hela sitt liv och aldrig lämnat kommunen kan få sig en överraskning om hur annorlunda det fungerar i andra länder, även europeiska, men när kollegor med långa universitetsutbildningar inte klarar av detta så är det verkligen förvånande. Men å andra sidan så visar det att utbildning inte per automatik leder till en bättre fattningsförmåga.

Generellt är jag förvånad över att folk har så extremt dålig koll när de är ute och reser.

Jo, jag beter mig givetvis artigt alltjämt!