Jovars... jag och maken hade BRUTALA problem i New York med dricks men knepet blev att bara fråga dom som jobbade där och förklara att vi kom från en plats där dricks inte var en stor grej överlag.

Mina erfarenheter är väl tvådelad beroende på vart jag varit. Hänger man med "I'm Swedish!" folk vars farmorssysterskusin flyttade dit på artonhundratalet så är det förjävlig.
Harlem var otroligt gött. Har aldrig snackat så mycket skit med så många människor! Samma med lilla Syriska tanten som drev ett tvätteri nära där vi bodde och som nog trodde att vi var totalt efterblivna som inte kunde tvätta våra egna kläder eftersom ingen av oss använt ett tvätteri innan.

Mina erfarenheter som yngre när jag hälsade på släkt som BARA hängde med andra svenskättlingar var förjävligt. Men det kan ha att göra med dom jag besökte och deras kompisar förstås. Väldigt mycket vilda försök att prata Svenska med mig vilket inte funkade så bra, och väldigt mycket åsikter om "Svensk mat och Svensk kultur" fast typ sån mat och kultur som kunde vart påhittad av nån i Ulan Bator runt 1920 som aldrig besökt Norra Europa.

När jag berättade att en av mina bästa vänners familj hemma inte var ursprungligen Europeer var det som om jag hade satt eld på lokalen...