Inte många. Förut, innan de blev utrotade av Ustashe under andra världskriget så bodde det rätt många där. Ídag finns det drygt 500 kvar, och den gamla synagogan står kvar som ett minnesmärke.

Sarajevo kallas för Europas Jerusalem för att det var ett centrum där olika kulturer möttes, och katoliker, ortodoxa, muslimer och judar samexisterade i fred med varandra. Nu är så inte fallet längre då en bra bit över 80 % är etniska bosniaker/muslimer.

Jaha, så är det alltså. Har själv varit i Sarajevo och där umgicks serber, kroater och bosniaker tillsammans. Jag trodde folk var bakom flötet med tanke på vad som hände för 20 år sen men fint att folket kommer överens. Ganska unikt att muslimer och judar kom överens men majoriteten av dom bosniska muslimerna är åt det sekulära hållet.

Träffade en serb som hade bott hela sitt liv i Sarajevo, alla hans polare var bosniaker....

Mestadels för att i Sarajevo kan du se en katolsk kyrka, moske, ortodoxkristen kyrka och judisk synagoga stå bredvid varandra.
Även forntida religionen Bogumilismen har sina lämningar i staden.

Visst de flesta större städer i Europa har nuförtiden moskeer och synagogor skillnaden är den att Sarajevo hade alla dessa religösa byggnader bredvid varandra redan för ett par hundra år sedan.


Muslimerna i Bosnien och bosniska judar var aldrig fiender eftersom dom aldrig ställdes mot varandra. Tvärtemot många muslimer i Bosnien tyckte att judarna hade flera liknaknde seder som dom själva, Som tex att inte äta griskött och få sina snoppar omskurna.

Litet urdrag ur judarnas historia i Bosnien.

As tens of thousands of Jews fled the Spanish and Portuguese Inquisitions, Sultan Bayezid II of the Ottoman Empire welcomed Jews who were able to reach his territories. Jews fleeing Spain and Portugal were welcomed in – and found their way to – Bosnia and Herzegovina, Macedonia, Thrace and other areas of Europe under Ottoman control. Jews began to arrive in Bosnia and Herzegovina in numbers in the 16th century, with Jews arriving from the Ottoman Empire, and settling mainly in Sarajevo. The first Ashkenazi Jews arrived from Hungary in 1686, when the Ottoman Turks were expelled from Hungary[3],.[4] Jewish community prospered in Bosnia, living side by side with their Bosnian Muslim neighbors, as one of the largest European centres for Sephardi Jewry outside of Spain.[5]

Jews in the Ottoman Empire were generally well-treated and were recognized under the law as non-Muslims. Despite some restrictions, the Jewish communities of the Empire prospered. They were granted significant autonomy, with various rights including the right to buy real estate, to build synagogues and to conduct trade throughout the Ottoman Empire.[6] Jews, along with the other non-Muslim subjects of the Empire, were granted full equality under Ottoman law by 1856.
http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_Jews_in_Bosnia_and_Herzegovina

Sarajevo har haft sina toppar och dalgångar dom senaste 100 åren alltifrån skottet i Sarajevo och mordet på Franz Ferdinand 1914, vinter OS 1984, till moderna historiens längsta belägring 1992-1995.

Mycket av det som har förstörts under kriget har återuppbyggts men det finns mycket kvar att göra.
Det känns lite surrealistiskt att gå runt på stadens gator och torg och se sk Sarajevo roses på marken, platser där folk dödades för 16-17 år sen.
Att måla ställen där granaterna slog ner med röd färg och kalla dom för Sarajevo roses berättar om den konstnärliga sidan av sarajevoborna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Sarajevo_Rose

Sunrise förklarade ganska bra varför de bosniska judarna och muslimerna kom så bra överens. Faktiskt så är forna Jugoslavien ett av de få områden där judarna faktiskt inte var så illa omtyckta. Det förändrades dock efter att nazisterna ockuperade oss och började slakta dem. Många gick ju med i partizanerna just för att de ansåg att utrotningen av judarna var omotiverad.

Det finns platser där folk kommer överens i Bosnien, och tack Gud för det. Min hemstad är en av de mest sekulära städer i Bosnien och har märkt att folk fortfarande kommer ytterst bra överens trots olika etniciteter, såpass bra att vi kroater kunde fira jul med bosniaker och serber tillsammans på min farbrors restaurang. ^^

Tyvärr är det här ett ganska unikt fenomen. Hoppas folk inser snart att hatet inte löser något, och att mer börjar komma överens.

Det bör tilläggas att Belgrad var Europas första "judenfrei" stad.

Är det stora motsättningar mellan just kroater och bosniaker? HDZ som är ett prokroatiskt parti vill bryta sig ur Bosnien och bilda en entitet likt RS. Vad tycker du om det?

Finns en hel del motsättningar mellan kroater och bosniaker i Bosnien. Märkte det när jag åkte genom en del städer när vi skulle till Travnik. I Vitez, till exempel, kunde man se hur folken nästan tävlade i vem som kunde ha mest nationalistiska symboler i sin trädgård. Stämningen verkade rätt spänd. Travnik var också rätt uppdelad, mellan gamla (vanliga) Travnik som det nästan endast bor bosniaker i och Novi Travnik (om jag fattade rätt av det min farbror berättade) som nästan enbart bebos av kroater. Där blev det en hel del stridigheter, och stämningen i staden kändes också rätt spänd, och fotbollslagen var uppdelade lika så mellan lag som enbart kroater respektive bosniaker spelade för.

Jag tycker att det är en korkad idé. Jag tycker heller inte att RS borde finnas som identitet, och om vi kroater får en egen entitet kommer detta bara skapa mer bråk och fientlig mentalitet mot varandra. Jag önskar att det bara kunde bli som det en gång var, brödraskap och enighet.

Jag är trött på att känna den där spända stämningen i städer som Travnik, Vitez och Zvornik, jag är trött på att som kroat endast kunna känna mig lugn i städer som Tuzla, Sarajevo och halva Mostar, jag är trött på allt hat.