Haha jag sover väldigt gott. Vi bor i ett vanligt område, typ medelklass i ett eget hus. Vi har en husvakt, men vi har en No Weapons policy, så inga vapen i huset. Vi ser Hotel Continental på en kulle från våran veranda, och det huset blev attackerat av Talibaner för några dar sen, och ett par i huset vaknade av smällarna då, men jag och två till sov igenom det.. Så sömn är inga problem.

Inte så mkt eländigheter. Afghanerna har en viss stolhet, många bär traditionella kläder, Kamiz Shalwar, Fattig som rik, så det är rätt svårt att skilja på vem som är fattig eller rik ibland. Däremot så jobbar alla, vilket innebär att man ser mycket barn som jobbar med att sälja tuggummi, tvätta bilar osv. Kriminella ser man inte så mkt, det finns en risk att bli kidnappad dock, så jag rör mig aldrig ensam, och stannar inte på samma ställe för länge. Men hänger man i centrala Kabul så är det poliser och militär överallt, så man har alltid nära till dom om något skulle hända.

Folket är generellt väldigt trevliga, oftast är dom extremt förvånade över att se en vit gå så ledigt på gatorna utan västar eller vapen att dom inte säger nåt utan mest stirrar förvånat. Men hälsar du på dom och frågar hur dom mår så får du bara trevliga fraser tillbaka. Sen finns det dom som kommer fram och vill stoltsera med den lilla engelska dom kan. Har faktiskt inte känt något hat mot vita på något sätt. Däremot stirrar folk något enormt mkt på dig.

Dom flesta Afghaner är Pasthuns, och dom lever efter en hederskod som härrör från tiden innan Islam, Pasthunwali, och en viktig regel är något som kallas Melmastia, vänlighet och att alltid erbjuda en flykting, eller någon som behöver det hjälp. Så ofta är dom verkligen genuint trevliga, och vill bjuda he dig på Thé osv.

Det är en av anledningarna att Bin Laden inte lämnades ut, då Talibanerna till en stor del bestod av Pakistanska Pasthuns, och då han var en gäst i deras land så hjälpte dom honom enligt Melmastia. Bara en av många dubbelmoraler dom levde efter..

En vanlig dag för mig ser ut så här: vaknar och tar bilen till jobbet vid 6. Jobbar till 4. Sen så antingen drar jag ut med två kollegor, min vän krigsfotografen och en kollega som är nära släkt med Presidenten som var i makt innan Talibanerna tog över. Med dessa två gör jag upp en plan ör vad vi ska göra, och lämnar in den till min chef som bedömer om de är säkert nog för att ge mig tillstånd. Tack vare dom två jag umgås med, så får jag ganska mkt frihet. Ibland säger jag inte allt jag gör dock... Om jag inte umgås med dom så hittar vi på saker med kollegorna jag bor med, drar till västerländska restauranger och dricker alkohol och äter middag, eller chillar hemma i huset.