Det ska finnas mycket liten turism eller ingen det ska va väldigt begränsat alla fall. Länder som dessutom övervakar turister.

Varför åkte du dit?
Hur svårt var det att få tillstånd?
Fick du mycket direktiv hur du skulle bete dig?
Råka du i trubbel någon gång?

Det finns diktaturer inte passar i tråden som ex Saudiarabien osv

Nu förtiden finns det inte så mycket stängda länder som ex Nordkorea men förr så fanns det en hel del militär juntor som hade massa länder ex Sydamerika, Grekland, sen fanns det kommunism länder osv.

På 80 talet så var jag en del kommunism länder som barn. Bland annat Bulgarien, turister fick tydligen inte ha inhemsk valuta, så man fick kuponger istället som man kunde handla i utvalda butiker.
I vissa länder fick man se soldater gå runt beväpnade med maskingevär.

Vad är dina erfarenheter?

Mellanlandade i saudiarabien när jag var påväg till kuala lumpur för att få ett bra pris på resan.
Bodde på hotell i närheten av flygplatsen men fick ändå söka ett speciellt visum för att lämna flygplatsen. Tyckte man blev behandlad som en kriminell med fingeravtryck osv.
Sängen på hotellet var enormt stor så att alla fruar kan få plats för den saudiske mannen.
Ingen alkohol serverades på hotellet men dom hade alkoholfri öl och god mat.

Semester, nej
men i jobbet, ja

Berätta gärna?

Inte riktigt Saudiarabien då dom har enorm turism men visst är dom speciella med sina sharialagar.

Jag har varit i Liberia, där finns det i praktiken inga turister, beroende på att det är ett så otroligt dåligt land.

Inget elnät, och inget avloppssysten i staden vi bodde i, som ändå är den näst största i landet.

Det är dock fritt fram att åka dit för Svenskar, visum söker man på ambassaden i Berlin (i alla fall 2015)

Enfomig mat, men god inhemsk öl (club beer).

LL

Etiopien, god mat och god öl.

Belarus (Vitryssland) för ett tiotal år sen. Med förbokat och betalt hotell var det inga större problem att få turistvisum. Inresa med bil från Litauen tog väl sisådär tre-fyra timmar. Först köa ett par timmar vid gränsen och sen genomgå en process med pass- och tullkontroll och fylla i ett formulär om resans syfte och vilka saker man hade med sig. Den processen tog ungefär en timme men krävde inga mutor och var man osäker på hur formuläret skulle fyllas i så var det bara att fråga. Åtminstone en tullare kunde engelska.
Efter det så var man fri att åka runt som man ville. Fritt wifi fanns inte utan man var tvungen att betala för att få lösenord till wifit på hotellet. Detta köp involverade att visa upp pass så jag antar att de övervakade vad man gjorde på nätet...

Gruppresa till Nordkorea:
Resebyrån fixade allt så det var i princip bara att skicka passet till dem, betala och se glad ut. Man hade absolut noll frihet att röra sig som man ville. Du är med gruppen och guiderna hela tiden förutom när du sover. Det mesta är förbetalt men vill man köpa souvenirer eller en extra öl på restaurang så betalas det i Euro eller kinesisk valuta. Vid ett tillfälle fick vi möjlighet att växla till lokal valuta och handla i ett varuhus. Inhemska produkter var galet billiga. Annars befann man sig hela tiden i sin egen lilla turistbubbla. Man åker med KITC:s buss vart man än ska, guiderna är med en hela tiden, alla restaurangbesök är förbokade, träffar man några människor så jobbar de inom turistindustrin eller så är de andra utländska turister, man besöker platser som regimen är trygg med att visa upp och så vidare.

Idag är Polen ett öppet, fritt och välmående land.
Men på 80-talet var Polen (eller Kommunistiska Polen, PRL) var något helt annat. De sökte igenom din bil och ställde många och jobbiga frågor vid gränsen.
Väl inne i landet så var allt fattigt jävligt och eländigt. Vägarna var en enda katastrof med hästdroskor och fulla pissluffare som flummade omkring mitt i.
Folk glodde på din bil (Volvo 740) som om det var ett ufo. Servicen var noll och totalt opålitlig. Bensin var ransoneringsvara, men extra bensin utanför ransoneringen kunde du få i utbyte mot dollar.
Det var tider då du kunde få pattknulla en brud i utbyte mot en påse Snickers.